Har funderat mycket på jobbet idag. Funderat och klurat på hur jag mår. Inser att jag är på väg nerför igen. Ångest attackerna och känslan av att inte få luft kommer oftare. Känner mig stressad, orolig och otillräcklig
Insåg oxå att träningen är ett sätt för mig att fly. När jag tränar är jag bara Helena. Inte mamma sambo arbetare dotter vän utan bara Helena. Jag kan glömma allt runtomlring.

Det är nog därför jag tränar mer och mer. Jag försöker fly vardagen men till vilken nytta?? Alla måsten, krav, beslut,stök och bök finns ju ändå kvar!! Jag skjuter bara allting framför mig. Jag får ingenting gjort, jag tar inte tag i något. Hela livet känns som om det är i kaos.
Kommer det alltid vara så här?? Kommer vi alltid få massa motgångar?? Kommer vi alltid få kämpa och strida för Ludwig?? Kommer jag alltid känna så här???

Jag vill ju bara må bra! Vara full av energi och veta att jag gör allt jag kan för mina barn..